Jag har aldrig varit särskilt brydd över ålder, varken min egen eller andras. När jag var yngre fick jag alltid höra att jag var "mogen" för min ålder, och många av mina vänner idag är betydligt äldre än mig själv. Trots detta så är det något särskilt med att nå en viss ålder. Två månader har jag kvar innan jag blir 25, och det känns som lite av en milssten. Som barn var ju 25 en ålder då man verkligen var vuxen, tror jag föreställde mig med familj och allt. Jag är så glad över allt jag gjort, platser jag sett, och människor jag mött, tänker ibland att även om jag skulle dö här och nu så har jag haft ett fantastiskt liv. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, men det är en märklig känsla som är svår att sätta fingret på. Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag antar att jag har en liten släng av ålderskris.
Några bilder från i söndags, jag och Ivy åkte ut till Del Mar och strosade runt vid Torrey Pines, så fint!
