louise.

Måndag kväll. Klockan är strax efter elva och jag sitter i min ensamhet och skriver klart en uppsats som ska in imorgon, medan jag lyssnar på vågorna som rullar in utanför fönstret. Just ikväll hörs de väldigt tydligt, och jag måste säga att det är både rogivande och inspirerande. Om jag fick välja skulle jag aldrig flytta härifrån. Eller alltså, nu har jag ju valt, men ni förstår vad jag menar. Livet måste ju gå vidare liksom. Det har varit en del tårar på senaste vid tanken på att behöva säga hejdå till alla här. Framför allt Malena, vi har kommit varandra så himla nära sen vi flyttade in tillsammans. Men som jag sa till henne imorse, det är inte ett "hejdå," utan ett "vi ses snart igen." Vissa människor vet man bara kommer finnas i ens liv för alltid. 

 

Hur som helst, här kommer lite bilder från senaste!